Jag blev jätteglad när kollegan Kinna gav mig en stegräknare för att hon tyckte att jag varit så duktig. Jag tänkte att jag skulle göra ett experiment och jämföra en dag i mitt nya liv med en dag när jag inte gör något alls, som i mitt tidigare liv.
Men det gick ju inte bra alls. Den där stegräknaren havererade totalt redan första dagen. Någonstans på en trottoar i Liljeholmen ligger ett sprillans nytt batteri och ett lock. Dessutom misstänker jag att den som programmerat räknaren har en skev verklighetsuppfattning. Den var förinställd på att man skulle väga 45 kg och ta 75 cm långa kliv. Vad blir det? En anorektiker med två meter långa ben? En catwalkmodell.
Men skam den som ger sig. Imorgon ska jag köpa ett nytt batteri och en rulle tejp och fixa den där diskriminerande stegräknaren.
Idag har jag styrketränat lite på lunchen i alla fall. Det ska jag nu kompensera med en onyttig after work-middag.
Hjälp, jag ska springa Tjejmilen! 