Nu har jag haft semester i en vecka. Hjärnan hamnar fortfarande lätt i jobbtankar men kroppen har helt gått ned i varv. Den vill hellre gå på Bruce Springsteen och festival, ha picknick, fiska, hänga i sommarstugor och dricka öl i solen. Den vill framför allt inte springa.
Men i går kom verkligheten i kapp mig när jag fick mejl från Tjejmilen. Det är inte långt kvar nu så i dag tog jag en vända runt Trekanten (4,5 km). Det kändes som att benen skulle ge vika och lungorna sprängas. När jag kom hem var jag så röd i ansiktet och svettig att Joel trodde jag sprungit minst en mil. Undrar hur jag kommer se ut när jag väl springer milen efter ytterligare fyra veckors semester?
PS. Nu när jag har semester kommer jag inte kunna blogga så regelbundet eftersom jag till och från kommer att befinna mig på ställen utan el och dator. Men jag ska försöka hålla er uppdaterade så gott det går. DS.