Vi gjorde det ändå

Halvvägs och imma på glasögonen

I går kom min vän Jenny från Gävle och hälsade på. Vi hade sagt att vi skulle ut och springa efter jobbet. Men med tanke på regnet, fredagströttheten och faktumet att vi oftast brukar dra ner varandra i lat-träsket snarare än tvärtom kändes det inte som det skulle bli av. Vi velade fram och tillbaka men bestämde tillslut att vi bara gör det så kan vi slappa resten av helgen med gott samvete.

Efter 4,5 km i Årstaskogens backar highfivade vi varann och kände oss sjukt nöjda! Dock lite förvånade. Men sedan dess har vi mest hängt i soffan så nu är ordningen återställd.

En sak som är lite jobbig med att springa ute är att det går mycket saktare än på ett löpbandet. Det tog oss ca 45 min att springa 4,5 km men då gick vi i och för sig emellanåt. Men problemet är att man inte har riktigt koll på vilken fart man håller.

Nån som vet någon app som räknar ut hastigheten i km/h?

Jag har fortfarande ett styrketräningspass kvar att göra den här veckan men jag kanske får köra lite hårdare nästa vecka istället…

Huggis var såklart med och han älskar verkligen att löpträna.

Norrman badar genom is

Jag får hela tiden rapporter om vad folk har googlat på för att hitta till min blogg och oftast innehåller sökningen tjejmilen, blogg, springa en mil och liknande men några sticker ut. Här är mina favoriter:

”Norrman badar genom is” Tror inte att personen hittade vad den sökte på min blogg..

”Helt otränad och tjock som vill springa tjejmilen” Välkommen till min värld.

”Om jag frågade om mina delmål, hur skulle jag svara” Jadu, den var svår.

”Hur snabbt springer en tjej” För att alla tjejer springer lika snabbt?

”Pumpa pilatesboll” Någon som också råkat ut för Stadiums minipump?

”vad får man om man är med i tjejmilen” Bättre kondition?

”Tjejmilen tanter” Ja, kom igen alla tanter! Mer sånt.

För övrigt har det varit väldigt dåligt med träning den här veckan. Jag har fortfarande ett styrketräningspass och ett löpningspass kvar att avverka den här veckan och med tanke på långväga besök och födelsedagsfest finns en risk att jag även denna vecka spräcker mitt schema. Inte ok. Hade tänkt dra ut och springa nu efter jobbet men det ösregnar.

En tur i skogen

Huggis och Joel tar paus vid Årstaviken. Huggis doppar till och med fötterna.

Jag, Joel och Huggis tog en tur i Årstaskogen ikväll. Vi sprang 4 km men det var backigt värre så vi fick gå i omgångar. Kan konstatera att Joel är snabbare (han har dubbelt så långa ben som mig typ) men jag var uthålligast!

Sist vi sprang tillsammans varvade vi Trekanten (1,8 km) och det var inga problem alls för Joel men jag fick feberfrossa och mådde illa resten av kvällen. Det här betyder ju alltså att jag förbättrat mig rätt ordentligt.

Men varken jag eller Joel kunde mäta oss med Huggis som sprang både snabbare och orkade ett par extra vändor upp och ner för skogsbackarna utan att ens börja flåsa.

Det här var första gången sedan jag började träna som jag kände att det var lite roligt att springa. Eller snarare skönt – att få komma ut i naturen, känna att kroppen orkar lite mer och se en överlycklig hund kuta järnet.

Orkar inte mer

Nu har jag tränat tre dagar i rad (måndag intensivpass, tisdag löpning, onsdag styrka). Nu orkar jag inte mer. Måste ha en vilodag för jag har ont i höften och benhinnorna och är allmänt trött på att träna hela tiden.

Men en vilodag i dag kommer att spräcka mitt träningsschema. Imorgon bitti åker jag till Gräv-seminariet i Malmö och där väntar ett fullspäckat program från morgon till kväll resten av veckan. Men sånt är livet. Det får bara inte bli en vana att fuska.

Det kommer nog att vara rätt tyst på bloggen för jag kommer inte att ha tid medan jag är på Gräv. Men på måndag ska jag vara tillbaka på banan – och löpbandet.

No pain no gain

Ajajajaj. Har sådan sjuk träningsvärk efter gårdagens intensivpass. Plankan och sidoplankan gör att jag har så ont i magen och ryggen att jag inte kan skratta. Det värsta är att det kommer göra dubbelt så ont imorgon.

Fredag – söndag har jag fullspäckat schema på Gräv-seminariet i Malmö och för att klara mitt träningsschema denna vecka måste jag alltså träna varje dag måndag-torsdag. Sprang därför på löpbandet idag.

Jag försökte komma undan och frågade kollegan Micha om det verkligen var smart att träna när man har ont i varenda millimeter av kroppen. ”No pain – no gain”, svarade han.

Jag orkade bara springa/gå i 20 minuter (3 km) för jag har dessutom värsta skavsåret. Så nu har jag ännu mer ont i kroppen. Men så länge det bara är träningsvärk och skavsår och inte benhinneinflammation så är det lugnt.

Test: Intensivgympa

Jag, Kinna, Anders och Ewa-Maria innan passet.

Oj, vad glad min kollega Kinna blev när hon äntligen fick med mig på ett intensivpass på Friskis. Själv var jag mest lite rädd.

Jag har gått en del på medelpass tidigare i mitt liv och det har varit jobbigt nog. Men nu var det länge sedan jag gjorde någon gympa och det märktes inte minst på koordinationen. Den glada ledaren utgick ifrån att alla var stammisar (vilket de också var) så några instruktioner var det inte tal om. Å andra sidan gjorde mitt oregelbundna flaxande hit och dit att jag inte tog ut övningarna ordentligt och orkade på så sätt igenom passet.

Men styrketräningendelen alltså. Jag höll på att dö. Det var så jobbigt att armar och ben inte bar och jag föll ihop på golvet. Medan mina kollegor fortsatte utan problem. De sopade banan med mig.

Men jag orkade göra fem armhävningar på fötterna! Innan jag började styrketräna kunde jag göra noll (det är sant, jag provade ett par gånger).

Gympapass intensiv på Friskis och Svettis City i Stockholm

Tidsåtgång: 45 minuter

Intensitet: Hög

Bäst: Sällskapet, glad ledare och mest bra musik. Fin lokal också.

Sämst: Kö till duschen.

Betyg: 4/5

Jag och Kinna efter passet.

Spinn för livet

Mamma och Monica pustar ut efter spinningen. De är rutinerade damer.

I dag var det en ovanlig lördag. Mitt träningsliv börjar inkräkta på mina slackerhelger. I vanliga fall skulle jag sova till tolv men nu gick jag upp 08.30, käkade frulle, gick en promenad och lämnade Huggis hos svärmor för passning och var på Friskis och Svettis här i Falun 09.50 för ett svettigt spinningpass. Herregud, vart är världen på väg.

Ända sedan jag berättade att jag skulle testa spinning har folk varnat mig. ”Det är jättejobbigt” Du kommer trilla av cykeln av utmattning” ”Ta det lugnt i början annars kommer du aldrig orka”.

Precis innan berättade svärmor att första gången hon testade spinning trillade hon bokstavligen av cykeln, blev vit ansiktet och fick lägga sig på golvet. Personalen frågade flera gånger om de inte skulle ringa ambulans.

Med detta i bakhuvudet äntrade jag cykeln. Och jag tror att det gjorde att jag inte tog riktigt så mycket som jag skulle orka. Dessutom körde jag nog på lite för tunga växlar så det gick inte så fort som det skulle kunna ha gjort. Nästa gång vet jag bättre hur jag ska lägga upp det.

Själva spinningen var helt okej. Inte jätterolig men mer variation än att harva på ett löpband. Det är något jag garanterat kommer prova igen.

Spinningpass medel på Friskis och Svettis i Falun

Tidsåtgång: 1 timme

Intensitet: Hög

Bäst: Bra ledare och bra musik. Skön sadel (jag brukar annars jämt få så ont i baken när jag cyklar).

Sämst: Världens minsta lokal utan luft och lågt i tak så det blev jättevarmt och svettigt. När jag svettas floder tror jag att jag har tagit i så jag spricker så jag känner mig lite lurad.

Betyg: 3/5 Skulle blivit en 4 i en bättre lokal.

Test: Qigong

Jag försöker hänga med men ligger lite efter alla andra - eller före beroende på hur man ser på det. FOTO:RICKARD KILSTRÖM

I går kväll träffade jag Lena B Norrman på idrottsförvaltningen, som tidigare har hjälpt mig att komma igång med träningen. Hon har en MåBra-kurs med ett gäng landstingsanställda kvinnor där de får lära sig allt från hur man ska äta och träna för att må bättre till hur man varvar ner efter en stressig arbetsdag.

Gårdagens ämne var just stress och jag fick flera bra tips på hur man ska stressa ner. Mer om det kommer i nästa nummer av vår tematidning Allt om Jobbet.

Men jag var inte bara där för att göra reportage utan också för att testa Qigong. Det var första gången jag provade men det känns inte riktigt som att Qigong var min grej. Jag blev lite rastlös över att göra rörelserna så sakta och det var svårt att slappna av.

Lena tyckte att jag skulle se det som en varningssignal, och det kanske hon har rätt i. Allt snurrar så snabbt runt omkring oss så vi behöver en motvikt i slow motion. Lite avslappnad blev jag nog ändå eftersom jag gäspade konstant genom hela passet.

Qigong på Eriksdalsbadet

Tidsåtgång: ca 45 min.

Intensitet: Låg.

Bäst: När vi fick skapa en energiboll mellan händerna som man faktiskt på riktigt kunna känna. Coolt!

Sämst: Lite långtråkigt med så långsamma rörelser tyckte jag men de andra på kursen verkade kunna gå in i känslan och njuta av det. Det beror nog på vad man gillar för typ av träning.

Betyg: 3/5

För övrigt blir det ingen mer löpning den här veckan utan jag tänkte vila benhinnorna för säkerhets skull. Så imorgon blir det förhoppningsvis spinning i stället på Friskis i Falun med mamma. Idag tänkte jag köra lite styrketräning i gymmet men jag känner mig inte så motiverad.

Hette övningen Tranan kanske?

 

Vi fick göra en övning och fylla i saker som ger oss lugn och rohormoner. Här är mina favoriter. Det viktiga är att inte glömma bort att göra dom här grejerna så ofta som möjligt. Vad får dig att må bra?

Nytt rekord igen = benhinneinflammation

I dag sprang jag fyra kilometer igen men den här gången gick jag ingenting utan sprang hela tiden! Jag är mycket nöjd över det.

Tittade tillbaka i bloggen och för drygt en månad sedan sprang/gick jag 2,5 km på 20 minuter. I dag sprang jag hela tiden i 4 km på 26 minuter. Det är fantastiskt hur fort det går när man är otränad.

Jag har också lagt på 7 kilo på alla vikterna i gymmet och tar nu alla maskinerna på 34 kilo (2×10 rep).

Men det tråkiga är att jag också börjar känna av träningens baksidor – benhinneinflammation i båda benen. Aj, aj, aj.

Någon som har tips på hur man hanterar denna åkomma? Kan man träna ändå?

Utepremiär

På väg mot Trekanten. Önskar att jag haft en mössa.

Jag har drömt om att slippa det där löpbandet och bara flyga fram genom naturen istället men som ni alla vet så slår sällan verkligheten drömmen. I dag sprang jag runt Trekanten för att inte spräcka mitt träningsschema den här veckan.

Jag tog mig runt och varvade löpning och gång på vägen dit och hem så jag är nöjd. Men jag fick jätteont i framsidan av underbenen, heter det skenbenen? Undrar varför? Jag sprang ju inte ens på asfalt hela tiden.

Detta är vad jag lärt mig idag om utelöpning:

Rätt kläder: Hade verkligen behövt en mössa/pannband för jag fick ont i öronen av blåsten. Såg att alla andra löpare hade mössa.

Näsduk: Man blir uppenbarligen väldigt snorig av att springa ute. Jag är inte så bra på hockeysnytningar plus att det ser äckligt ut när andra gör det.

Ät inte precis innan: Jag var tvungen att stanna efter halva vägen för att jag fick sån håll så jag inte kunde stå upprätt.

Drick inte öl dagen innan: Även om det inte blev så många öl så märks det rätt tydligt på konditionen ändå.

Glöm inte att titta på naturen: Jag stirrade mest ner i marken och försökte hålla balansen på de isiga vägarna så jag glömde helt att njuta av naturen. Det var först efteråt när jag satt på en bänk i solen och pustade ut som jag såg hur vackert det var idag vid Trekanten.

Fint värre.